Here we go again:

Jag har försökt mig på att göra en citron nu. I utbildningssyfte. Det har gått sådär. först när jag pressat kroppen till sitt yttersta, efter två dygn, lyckades jag få till det. En gul-jävla-citrus-frukt-med-gradient. Kunde man månne kommit på något mer inspirerande projekt? Nu: äppelträd.

Nedan följer några övningar i statements och frågeställningar som möjligtvis hör bloggen till men ofta är det oklart och jag orkar inte utveckla dem:

• när blev "bästaste" och "älsk" ord?

• facebook är ett gissel i sammanhang som : uppbrott (för att ta ett random exempel)

• klockan fyra på natten visar världen sin bästa sida och även jag

• "Don't feel sorry for yourself. Only assholes do that" -Haruki Murakami

Nej, det är inte jag som säger det. Det är den stackars ledarskribenten i Norrköpings Tidningar som tycker att HBT-personer ska nöja sig med att bli accepterade. Här hittar du texten i sin helhet.

jag har tappat förmågan nånstans i mellanlandet.

har letat i motljus, på tomgång, bland sidor och i mejl. högst troligt dyker den upp genom att tiden tillåts ha sin gilla gång. ganska motbjudande med tanke på att mellanlandet fadar ut alldeles, alldeles långsamt. i och för sig kan även vältrandet föra med sig förmågor.

tänker att det är tänkvärt i alla fall...

on and on...

Jag har inte rest särskillt mycket i sommar. Men en del ändå. Och bara hela tiden med tåg! Det känns som fint på nåt sätt. Som om vi som väljer tåg tillhör en medveten skara ansvarsfull generation. SJ har strulat precis varenda gång, men det glömmer jag bort till nästa gång.

En av de få saker jag vet om Köpenhamn är att det är en av världens bästa cykelstäder. Jag såg det på Kobra.

Klicka på Tandläkarmiss och förundras

Vad jag undrar är: när behöver man bedöva ändtarmen i tandvårdssyfte?

...så hade sommarbloggningen gått mycket smidigare.

Man kan ju vid ett svagt tillfälle tro att vi gått och dött båda två. Så är inte fallet. Vi är bara på semester. Jag är hemma i mina barndomshoods någonstans i Norrland. Häromdagen skulle jag ta bussen till stan, för att hälsa på min syster. Det går tre bussar per dag. Jag tog halvtvåan.

Jag: Till stan.

Busschauffören: Hel eller halv?

Jag: Hel.

Busschauffören: 58.

Jag: Är det okej om jag hoppas av vid Kroksta, precis efter 50-skylten?

Busschauffören: Jo men det ska gå bra.

Jag: Å men tack! Men då trycker jag på stoppknappen då det närmar sig, åsså kommer jag fram hit. Då vet du vad som gäller.

Busschauffören: Ja det blir bra det!

Inga konstigheter alltså.

Jag skall härmed räkna upp företeelser som (förvånande om man frågar mig) ter sig otroligt provocerande:

-Att konstatera att man inte gillar fotbolls-VM.

-Människor som inte kan uppge en musikgenre som sin favorit och kallar sig själva allätare

-Att välja att inte dricka alkoholhaltiga drycker utan annan anledning än att man inte vill.

Tänkte återkoppla till vår konversation om laboratorieodlat kött. Sonny vill inte käka kött framställt på konstgjord väg eftersom detta då skulle göra det legitimt att käka kött. Eftersom man i och med att käka köttet gör ett statement. Som att bära fuskpäls. Min vegankompis tycker istället att labbköttet blir fantastiskt!

Då undrar jag, är mina favvosmycken fab eller slaktfrämjande:

Jag lyssnar på P3 medan jag sminkar min inför dagens stadsbesök. Magdalena Ribbing är gäst. I P3 alltså, inte hos mig. Hon har ju varit med ungefär överallt det senaste halvåret. Varje gång pratas det om vett, men framförallt om etikett. Såklart. Det är ju hennes jobb eller nåt.

Hur som helst - jag tycker att hon är en hycklare. Så, då var det sagt. Jag är lessen Maggan, men så är det. Tycka vad man vill om regler och vett och etikett och hyffs. Men vad hon gör gång på gång är ju att säga att den ena etiketten efter den andra är dum, onödig, påhittad, feltolkad. Eller så pratar hon runt det. Nästan som om hon skäms för att hon försvarar ett ålderdomligt sätt att vara. Att hon är medveten om det dammiga och provocerande i det hela och försöker liksom dölja det med såpadoft.

Eller vad vet jag om det egentligen.