Run run run

Jäjä. Det tar sig. Jag märker att jag får liiite bättre flås för varje dag, och det är ju bra. Grejjen är nämligen den att jag har noll grundkondition. Så jag antar att det gör att startsträckan blir lite längre.

Men nu undrar jag - hur gör man för att liksom orka springa (läs: jogga) längre och inte ge upp? Jag har fattat det där med intervaller. Men nej, det är inte min grej. Eller jo, det är ju så jag gör egentligen, men jag springer inte gärnet tills jag däckar för att sedan lunka lite lätt och återhämta mig för att sedan löpa tills jag kräks. Nej, jag liksom joggar tills benen inte orkar mer, sedan går jag så fort jag kan tills jag tror att jag återhämtat mig lite sedan joggar jag igen och så håller jag på. Gör jag rätt? Gör jag fel? Hjälp!

Här är midjeväskan förresten! (Nej, jag har inte på mig den då jag springer. Det vore ju typ hur puckat som helst.)
Tittar man riktigt noga kan man se mina splitternya neonoreanga spetscykelbrallor under jeanshortsen!

Kommentarer
Postat av: Nussan

Bravo! Helt rätt. Bara att nöta på och spotta i nävarna. Det är cp-jobbigt tills kroppen hajar vad man håller på med. När det känns som om fötterna och flåset går av sig själv. Snygg bag på snygg brutta.

2010-06-14 @ 17:48:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0