I vilken form det än tittar ut som så är hår ett problem. Under kursen innovation och entreprenörskap lärde jag mig att ett innovationstillfälle som kan visa sig mycket lönsamt är där ett problem är så allmänt känt att ingen tänkt på att skapa en lösning (eftersom det ju redan borde finnas). Med detta i åtanke vankade jag av och an i badrummet och tänkte utanför lådan som vi säger. Jag definierade problemet. Det är drygt att raka benen i duschen. Och plötsligt, där står den, i all sin glans:
Toalettstolen!
Den står så fiffigt placerad att till och med jag med mina korta spiror kan sitta(!) på locket och stoppa in enbart benen i duschen när jag rakar dem. Det här är en enorm lättnad för mig med lumbago och snabbväxande hår.

För att då återgå till mer högt belägna regioner kan jag berätta om mina vaxerfarenheter. Det här var många år sen nu men jag minns det ganska klart:

Vaxremsorna på H&M lovade guld och kalhyggen så jag slog till. Bikinilinjen skulle bli så len och ren. Som förpackningen visade så drog jag bort skyddsplasten på två lagom stora remsor och placerade den klistriga sidan mot varsin ljumske. Ett, två, tre på det fjärde ska det ske. Ja, jag fattade ju att det skulle göra ont, och på det sjätte small det!
Smärtan som följde var outhärdlig. På sanning, utan extra krydda så hyperventilerade jag och var tvungen att lägga mig ned med huvudet mot det kalla toalettgolvet och flämta som en hund. Det var hemskt. Det var hittills den värsta smärta jag någonsin känt. När jag kommit till sans igen kollade jag förtvivlat ner mot mitt allra heligaste och kunde bara konstatera att jag hade en remsa kvar!