Apropå hämnden, att den är ljuv och att det är fasligt skönt att påpeka sin touché för någon:



Jag och en kompis var ute och roade oss för några år sen när två snubbar kommer fram. Snubbe 1 presenterar sig. Han är väldigt trevlig. Snubbe 2 håller en öl och ser på oss som om vi vore nåt insläpat.

Snubbe 1:

-Jaha, vad sysslar ni med då...yadda yadda...

Jag och Kompis:

-Jo, nä men vi sysslar med det och det (jag förklarar att jag jobbar i sportbutik)

Snubbe 1:

-Prat, prat, prat (måstefraserna)

Jag och Kompis:

-Prat, prat, prat (pliktskyldigt)

Plötsligt presenterar Snubbe 1 sin vän för oss.

Snubbe 2 (kollar in mig uppifrån och ner och rynkar på näsan):

-Jahaaa, jobbar du i sportbutik?

(Vid presentationen och granskandet ringer mina varningsklockor men jag låter honom hållas)

Jag:

-Ja, det gör jag.

Snubbe 2:

-Är inte det lite töntigt?

Jag:

-Nä, hurså?

Snubbe 2:

-Men du vill väl egentligen inte jobba där?

Jag:

-Jag trivs jättebra på mitt jobb.

Snubbe 2:

-Fast du vill väl egentligen jobba på ett lite mer edgy ställe, nån cool klädbutik? På sportbutik jobbar ju bara friluftstöntar som åker längskidor?

Jag (nu är jag säker och är nyfiken vart det bär hän):

-Det är ju det bästa som finns, tänk att dra på sig skidorna en solig vinterdag...

Snubbe 2:

-Hurhmpf.... (åtföljt av tystnad)

Några minuter passerar, jag lutar mig fram mot hans bortvända ansikte och frågar:

-Har du läst Spelet?

Han kollar chockat upp på mig och tror att han hört fel. Jag flinar gott.

Snubbe 2:

-Eh, har du?

Jag och kompisen struttar iväg. Senare under kvällen ser jag honom prata med kompisar till mitt ex så jag glider fram och berättar om hans fail för grabbgänget. Än mer snopen blir han när han får reda på att jag är mitt ex, ex så att säga. De känner ju varandra. Victory! Och tre high five!