Alltså, jag kollar på eurovisionteasers. Och Hej Serbien! What? Jag skiter i låtarna, vad som är intressant är klädsel och performance. Detta liknar Ola Svensson möter dalmas. Det är verkligen konstigt. Det är sjukt, det är snuskigt och riktigt underligt. Vad sjunger han om? Snälla Sonny, översätt så långt det är möjligt. Känner mig ganska säker på att det är antingen sin katt, sin döda styvmormor eller sin politiska åsikt och det gör det hela outhärdligt.



Nä Sonny, även om det tar emot så måste du hålla på Bergendalskan.

...jag har hört att söderbönorna gillar brallor, ja det är sant...tyvärr verkar det dock vara osnyggt och kanske mer av en modefluga...

Sista inlämningsuppgiften klar! Ljudanalys av Inglourious Basterds. Utan att dra ut en spoiler kan jag berätta att jag ÄLSKAR den spektakulära Tarantinoscenen i maskinrummet.

Nu är det bara ett kursmoment kvar, digitalt entreprenörskap. Sen har jag läst två terminer.

Jag har gjort det! För första gången ever (bortsett från i Pentagon City Mall såklart) så har jag lytt (?) då en försäljare från en såndär mobil butik ropat efter mig. Nej, inte mobilbutik. En mobil butik. Ni vet de som står mitt i gångarna i gallerior.

Oj jag har nyligt kikat ut ur min lilla valpbubbla jag och Malkin befinner oss i. De senaste dagarna har vi upplevt världen tillsammans i små små steg. Klockan 05:40 är det mysigt tyst utomhus och sambon har nån sorts åkomma som gör att han inte kan se vid den tiden. Ögonen är rödsprängda där han ligger och klibbar med dem. Och hej grannar säger jag. Var har de hållt hus innan valpen kom till oss? Nu känner vi flera stycken. Malkin fungerar nämligen som charm-magnet.

I förrgår ringde det på dörren och sambon öppnade medan jag var i köket. När jag hörde dem prata om att skriva på något blev jag nyfiken och gick dit.



Jag:

-vad är det för nåt?

Sambo:

-faderskapspapper!

Jag:

-vad sa du att det var?

Sambo:

-du kan ju också skriva på.

Kvinnan med babyn i famnen:

-ja, alltså, vi behöver er till att bevittna namnteckningen.

Jag:

-jahaa, jag undrade just.

Hoppande bönor
Vandrande pinnar

dessa varelser berörde mig inte mer än att jag tyckte det var ganska roande att kolla på dem.

Fink (Lottie-Mimmie)

min första kontakt med döden, hon låg död på burgolvet en dag jag kom hem efter skolan

Undulater (Felix och Pärlan)

fina fåglar men jag minns att jag släppte ut dem ur buren och jagade dem i all välmening.
de lämnades tillbaka till djuraffären.

Kanin (Flopsy)

min kanin som bodde i en bur på balkongen. han skvätte kiss på oss genom nätet när vi skulle mata honom. han hittade jag också död på burgolvet en dag efter skolan. nu bet jag ihop men otroligt sorgligt var det.

Kanin (Putte)

putte var en innekanin som hade samma farmor som mamma (alltså, sin mamma). en komplicerad historia i inavel.

Hund (Doje)

min bästis.

Efter att ha snurrat runt inne på den lilla ICA-butiken på hörnet i säkert tio minuter bestämde jag mig för att fråga.

Jag äter inte kött, så jag undrar:

Håret är färgat, snart. Mustaschen är vaxad. Nu är jag redo för helg.

Det har rått stiltje under Jonnykategorin. Det här beror på att jag är på minisemester i Borlänge för att träffa mamma och för att skaffa unge. Som tur är lyckades sambon aka blivande pappsen pallra sig till den lilla industristan igår kväll (via tåg, båt, buss, båt, buss, tåg, båt, buss, tåg eller liknande) för att välja bebis. Nu ska jag inte ropa hej innan jag kommit över bäcken, eller upp på femte våningen på Berghem eftersom jag varit i samma situation tidigare. Den här gången har jag iallafall lyckats ta mig till stadiet där en veterinärbesiktad liten snutt på papperet tillhör mig. Jag måste grotta ner mig sådär som morsor gör efter att deras slemmiga telningar kommit till världen; Han är vetefärgad och näst störst i kullen. Och alldeles alldeles amazing. Han heter Hero nu. Vi har Malkin som förslag men inget hugget i sten så jag är öppen för förslag. Brorsan hette Harley Davidson vilket jag tyckte var grymt men han hade enligt utsago horn i pannan och enbart valet av ras ger ju oss lite att jobba med så vi valde en liten hjälte.

Av mediebevakningen att döma verkar det som om Jonas var väldigt passiv i ligget med norska Tora, eftersom hon uppenbarligen är skurken i dramat. Att han gjort en Tiger verkar vara mindre relevant.

Heja Jonas! Och LEVE MONARKIN…

I morse på väg till tunnelbanan hemma vid Hornstull mötte jag familjen cool. Pappan var väl närmare 50 och kände sig förmodligen som 18. Mamman, i sina sena 30 hade dreads. Och dottern, eller eventuellt sonen, i sjuårsåldern hade liknande frilla som Jonny nu håller på att spara ut. Fast lite mer liksom. Ungefär såhär, fast blond och väldigt mycket yngre alltså:

Tänker man på hur spot on det ordspråket är om man vänder på det, så är det nästan så att man blir religiös.

Ska nussan åka till Borlänge i morgon? Yes!
Är Petra Mede Show ett king program? Nej!
Ät iTunes ett härligt påhitt? Nej!

Har Sonny ÄNTLIGEN fixat läpparna? Nej, hon har bara övat på sin pussmun i många år!

Har Sonny varit på Island? Nej, hon har bytt däck på Golfen!

Snart blir jag Internetlös i någon månad. Inte okej i bloggstartstider.

Ser det snöstorma igen!

Fick ett intressant mail från en okänd man igår: "hej tönt! puss och kram, din tommie".

statistiskt så är tydligen y-människor mer struliga är gemene man. var det detta tommies mamma tänkte på när hon valde att stava hans namn med -ie? jag ser ingen annan förklaring.

oavsett så fick jag svar på mitt frågetecken jag skickade tillbaka: "en viss mats facerape:ade mig igår"

brorsan. vilken humor!

Nakenfis by Jonny

Nu är vår kortfilm klar och redovisad. Nästa projekt är radioteater med helt fria händer. När det inte finns några ramar eller mallar att gå efter och inte ens något tema fastnar jag alltid i ett stort frågetecken. Jag behöver nånting att ta spjärn emot för att komma igång.

När jag satt på filmvisningen igår så slog det mig hur lyckligt lottad jag är som har filmskapande som examinerande uppgift. Ännu mer glad blev jag när jag tänkte på hur mycket jag lärt mig under det senaste kursmomentet. Tack Erik Löwgren för det!

Idag har jag två kreativa projekt här hemma, det ena är att kirra en header till sidan. Och den andra är att måla klart en tavla jag började med igår natt.

Återkommer om resultat

Otacksamma iPhonebilder på the view hemifrån oss. Eftermiddag:




Och kvällning:

Den här jökullen? Vulkanen? Senast den var aktiv höll den på i två år! Jag har min sambo i London för tillfället. Ska han bli kvar där i två år? Och här får man inte gå ut och löpa om man inte vill riskera att få askastma. Exotiskt. Va spännande med undercutsymbios... Vi borde jämföra. Jag och Sonny är soulmates och gör sånt här då och då. En gång gav hon mig nån slags mental resa. Jag låg på sängen med tända ljus och hon körde nån slags helning. Hon lyckades försätta mig i nån sorts tillstånd jag aldrig känt förut. Hela kroppen bara skakade inuti och jag klarade inte av att uthärda så jag tog mig tillbaka. Pm jag inte minns fel var det något med kreativitetschakrat som inte var tillfredsställt. Rätta mig gärna och förklara gärna. Jag är inne i en flumloop nu. I går natt somnade jag med ett klipp om mindfulness igång. Han heter typ nåt som låter som thaikäk, gurun jag lyssnade på. Tror jag ska ta och lära mig meditera.

Vad Jonny inte vet är att även jag för bara några dagar sedan började med mittbena, också som resultat av undercut-utväxt.

Det är aska i luften så luften har stängt. Kolla!

Vi har en mördande utsikt från balkongen. Solen faller in på parketten långt efter att det blivit skuggigt nere på gatorna. Det är förstklassig lyx. Pollen är inte lyx men jag säger, pollen komsi då med spott i nävarna. Ser med spänning fram emot den första våren i björkarnas stad.

Hårmässigt har jag bestämt mig för att spara ut en undercut. Jag har därför lagt mig till med en mittbena. Mittbena är inte det självklara valet när man vill ha volym kan jag konstatera.



Tillägg: Igår natt såg jag en fantastisk dokumentär på svt play. Rekommenderas

Vi har under kvällen brainstormat designidéer. Det känns bra. Vi är på rätt väg. Dvs samma väg. Vi snackar Åttis baby. Klockan är nu 22:22 och det betyder att man får önska. Men jag har redan förbrukat min önskan idag. Jag hade en oskrapad triss i fickan från igår. Slutsiffrorna var 069. Det kan ju inte bli så mycket bättre så jag snålade inte utan drog på med en önskan om en miljard.
Om jag vann? Oh yes! 25:- x1 (den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket)

Annars bestod dagen av redigering av filmen vi proddar på kursen. Det är en liten suspekt historia som kanske kommer att dyka upp här beroende på hur efterbearbetningen blir. Vi hade ett semiproffs till skådis och jag blir så impad! För mig är det stört omöjligt att agera framför kamera eller röstmässigt. Tyvärr figurerar jag i filmen vilket troligtvis drar ner kvallan ganska rejält.

Apropå filmprojekt så blir jag så irriterad över Kjell Sundvalls förklaring till att bara två av de populäraste filmerna de senaste 10 åren regisserats av kvinnor: Kvinnor gör dåliga filmer som inte attraherar, enligt Kjell Sundvall.”De borde spotta upp sig och ­göra mer dramatisk film”.

"Kvinnor"

Hej, mitt namn är Kjell Sundvall och mitt intresse är att generalisera. Snälla, kan inte alla sälla sig till strömmen!

Godnatt!

Ytterligare en toppenidé!
Nu slipper man diska komposthinken efter varje brunpåse.

Jag, precis som Jonny, gillar också bryn. Förra våren var jag arbetslös i ett par månader. Då passade jag på att odla.

Utan hennes "note to self part one" hade jag varit körd!
Skillnaden vore att det enbart skulle se ut som om jag bajsar bajs.
Brynfärg svartbrun på bomullsrondeller ner i toaletten and voilà: Spola!

Men du Sonny? Jag tror inte att det ur miljösynpunkt är bra med bomull i toan.
Vi slutar med det.

Note to self and Sonny: No more cottonflush!

Jag har alltid varit ett fan av bryn. Tjocka a'la Madonna ska de vara.

Det är helt fantastiskt hur grym man blir på brittiska då man pratar med britter.

Ett:

Okej, Tiger, förlåt.
Det är inte okej av mig att döma.

Men det är ju ett sånt tacksamt missbruk att snattra om.

Slash 1:

/ En kvinna med kroniskt skvallermissbruk.

Slash 2:

/ Ambivalent och återigen skamsen.

- Have you ever had a golden shower done to you? -Tiger



Begreppet "Kiss and tell" har fått en ny mycket mer målande betydelse. Gamla nyheter men snaskigt!

Följde Masters igår. Tigers första tävling sen skandalen med stort S.
Jag ryser av obehag efter att han dragit iväg det sjukaste slaget ever. Han liksom skuttar i sidled som en liten pojke för att se var bollen tar vägen. Publikens jubel drar igång och han brer ut sitt fetaste leende... Och jag kan inte hjälpa att jag är mänsklig! Tiger! Du är inte berättigad att må bra!

Är osäker på om man ska hylla hans njutingsfixerade livsfilosofi eller dissa hans alkoholglorifierande.
Hur som helst är hans narcissism otroligt rolig. Han och Ranelid.

En gång dejtade jag en polis.
Innan det, en journalist.

När jag hade lagt ned bägge och tid hade passerat ringde de mig inom loppet av några timmar för att berätta om sina snarlika arbetsdagar. De vet att jag gillar det extraordinära.

En granne till en kvinna hade ringt polisen eftersom han hört hjärtskärande skrik uppifrån och befarade misshandel. När kvinnan öppnade dörren i morgonrock för polisen och senare journalisten såg hon oförstående på dem och berättade skärrat att hon bara vaxat benen!

Även detta utan krydda.

Jag skäms över:

Att jag i smyg har fördomar mot folk som inte kan stava
Att jag alltid hittar en potentiell terrorist på varje flygplan jag sitter i
Mina dåliga geografikunskaper

I vilken form det än tittar ut som så är hår ett problem. Under kursen innovation och entreprenörskap lärde jag mig att ett innovationstillfälle som kan visa sig mycket lönsamt är där ett problem är så allmänt känt att ingen tänkt på att skapa en lösning (eftersom det ju redan borde finnas). Med detta i åtanke vankade jag av och an i badrummet och tänkte utanför lådan som vi säger. Jag definierade problemet. Det är drygt att raka benen i duschen. Och plötsligt, där står den, i all sin glans:
Toalettstolen!
Den står så fiffigt placerad att till och med jag med mina korta spiror kan sitta(!) på locket och stoppa in enbart benen i duschen när jag rakar dem. Det här är en enorm lättnad för mig med lumbago och snabbväxande hår.

För att då återgå till mer högt belägna regioner kan jag berätta om mina vaxerfarenheter. Det här var många år sen nu men jag minns det ganska klart:

Vaxremsorna på H&M lovade guld och kalhyggen så jag slog till. Bikinilinjen skulle bli så len och ren. Som förpackningen visade så drog jag bort skyddsplasten på två lagom stora remsor och placerade den klistriga sidan mot varsin ljumske. Ett, två, tre på det fjärde ska det ske. Ja, jag fattade ju att det skulle göra ont, och på det sjätte small det!
Smärtan som följde var outhärdlig. På sanning, utan extra krydda så hyperventilerade jag och var tvungen att lägga mig ned med huvudet mot det kalla toalettgolvet och flämta som en hund. Det var hemskt. Det var hittills den värsta smärta jag någonsin känt. När jag kommit till sans igen kollade jag förtvivlat ner mot mitt allra heligaste och kunde bara konstatera att jag hade en remsa kvar!

...men just nu vill jag klaga: