Oj jag har nyligt kikat ut ur min lilla valpbubbla jag och Malkin befinner oss i. De senaste dagarna har vi upplevt världen tillsammans i små små steg. Klockan 05:40 är det mysigt tyst utomhus och sambon har nån sorts åkomma som gör att han inte kan se vid den tiden. Ögonen är rödsprängda där han ligger och klibbar med dem. Och hej grannar säger jag. Var har de hållt hus innan valpen kom till oss? Nu känner vi flera stycken. Malkin fungerar nämligen som charm-magnet.

I förrgår ringde det på dörren och sambon öppnade medan jag var i köket. När jag hörde dem prata om att skriva på något blev jag nyfiken och gick dit.



Jag:

-vad är det för nåt?

Sambo:

-faderskapspapper!

Jag:

-vad sa du att det var?

Sambo:

-du kan ju också skriva på.

Kvinnan med babyn i famnen:

-ja, alltså, vi behöver er till att bevittna namnteckningen.

Jag:

-jahaa, jag undrade just.