Festivaldöd

Hultsfred lägger ned. Märkligt. Ska jag vara helt ärlig så trodde jag att det hände redan typ... 2007.

Episkt

Sonny och Jonny lyssnar på progg och dricker rödvin. Finare än så här blir det inte.

Malles nya lek

Malkin har hittat på en jätteskoj lek som han kör när han blir uppjagad. Den heter skyffla grus eller käka sten eller bådadera. Det här slutade med ett veterinärbesök under jourtid efter att jag försökt öppna gapet på honom och tyckt mig se en stooor räfflad sten slinka ner i halsen. Då blev jag såklart orolig och vi drog iväg. Jag har ju sett att han plockar upp stenar och provar dem i munnen men jag trodde ju att han spottade ut dem. Tji fick vi när veterinären visade oss röntgenplåtarna. Han hade lillmaggen full i småsten!

Jaha? För att åtgärda detta får man som stenätande valp dropp och paraffinolja, samt vackert sitta i bur hos veterinären medan matte skjutsar husse till jobbet. Tillbaka till Ume från Vännes och sen tillbaka igen för att hämta lilleman som pinkat ner sig av allt läskigt. Jaha, å så tillbaka till Ume igen för att upptäcka att jag inte har någon hemnyckel. Det här är mitt i natta på parkeringen. Jag stirrar tomt på mobilskärmen och konstaterar uppgivet att jag har extremt lite batteri kvar. Jag provar att ringa sambon som jag vet med all sannolikhet inte kommer att svara. Bara för att få detta bekräftat liksom. Sen drar jag iväg tre sms:

"Jag och Malkin är utelåsta"

"Har typ inget batteri"

"Vi sitter i skuffen på parkeringen"

Ja, så där sitter vi och ser mobilen dö en lång och eventuellt plågsam död. Jag tröstar Malle som slickar sin kala fläck på benet medan jag förbereder mig för en natt i skuffen.

Tillslut ringer dock husse och påminner mig om att vi ju har en extranyckel hos hans föräldrar. Ja, så var vi iväg igen. Sen blev det inget mer provsmaka sten...


Så här avnjöts marängerna


Pluffs

Jag har slutat med mina joggingrundor. En hel vecka har jag haft uppehåll nu. Å herreminskapare hur ska detta sluta?

Men ut och spring nu då! Nä, för jag ska faktiskt ordna med lägenheten och packa för jag ska faktiskt till norrland imorn och träffa JONNY!

Sillklubb

Tänkte bjussa på min absoluta favoriträtt. En kulinarisk upplevelse från de Härjedalska skogarna.

Blanda mjöl och mjölk till en ganska kletig deg. Rulla degen till handflatsstora bollar och platta ut. Stoppa in en bit saltsill i varje klubb och stäng noga. Släpp ner dessa klumpar i kokande vatten och låt koka tills de flyter upp till ytan. Avnjuts med smör och mjölk. (Ett tips är att arrangera sillklubbstävling där den som trycker flest klubbar vunnit. Det är festligt.)


Det är ju trots allt midsommar imorgon...

... så varför inte passa på att slänga ihop några maränger?

Idag gräddar jag mina maränger på ganska låg värme under en längre tid för att de ska bli ganska torra och krispiga. I vanliga fall gillar jag dem lite sega, men eftersom de ska transporteras i en låda och inte ska ätas förrän imorn så får det bli så här.

Jaja. Då vi ändå pratar maränger och jag märker att det här nästan blivit ett tipsinlägg så kan jag passa på att ge ett annat tips: Dela upp sockret i två omgångar. Häll först i hälften. Vispa hårt. Och rör bara ner andra hälften sen. Jag vet inte varför egentligen, men det ska bli bättre då. Jag lärde mig det då jag jobbade på Niklas Mat förra året. Och så hoppas jag att alla verkligen vet att det ska vispas så länge att man kan vända byttan upp och ner och hålla den så utan att innehållet trillar ut. Det har mamma lärt mig.

För den som är intresserad av en liten maränghistora finns en sådan att läsa under bilden.


Jo, så här är det... Visste ni att det var Napoleons kock som kom på det här med marängerna. Vilken Napoleon det var förtäljer inte historien. Napoleon och hans entourage var ute på slagfältet. Efter kvällens middag som bland annat bestod av en sås gjord på bland annat äggvita, bestämde man sig för att ta hand om disken dagen därpå. På morgonen ser kocken att såsen som var var i kastrullen hade stelnat. Och så vips, så var marängen uppfunnen. Det lärde jag mig också då jag jobbade på Niklas Mat.

The Game

Apropå hämnden, att den är ljuv och att det är fasligt skönt att påpeka sin touché för någon:



Jag och en kompis var ute och roade oss för några år sen när två snubbar kommer fram. Snubbe 1 presenterar sig. Han är väldigt trevlig. Snubbe 2 håller en öl och ser på oss som om vi vore nåt insläpat.

Snubbe 1:

-Jaha, vad sysslar ni med då...yadda yadda...

Jag och Kompis:

-Jo, nä men vi sysslar med det och det (jag förklarar att jag jobbar i sportbutik)

Snubbe 1:

-Prat, prat, prat (måstefraserna)

Jag och Kompis:

-Prat, prat, prat (pliktskyldigt)

Plötsligt presenterar Snubbe 1 sin vän för oss.

Snubbe 2 (kollar in mig uppifrån och ner och rynkar på näsan):

-Jahaaa, jobbar du i sportbutik?

(Vid presentationen och granskandet ringer mina varningsklockor men jag låter honom hållas)

Jag:

-Ja, det gör jag.

Snubbe 2:

-Är inte det lite töntigt?

Jag:

-Nä, hurså?

Snubbe 2:

-Men du vill väl egentligen inte jobba där?

Jag:

-Jag trivs jättebra på mitt jobb.

Snubbe 2:

-Fast du vill väl egentligen jobba på ett lite mer edgy ställe, nån cool klädbutik? På sportbutik jobbar ju bara friluftstöntar som åker längskidor?

Jag (nu är jag säker och är nyfiken vart det bär hän):

-Det är ju det bästa som finns, tänk att dra på sig skidorna en solig vinterdag...

Snubbe 2:

-Hurhmpf.... (åtföljt av tystnad)

Några minuter passerar, jag lutar mig fram mot hans bortvända ansikte och frågar:

-Har du läst Spelet?

Han kollar chockat upp på mig och tror att han hört fel. Jag flinar gott.

Snubbe 2:

-Eh, har du?

Jag och kompisen struttar iväg. Senare under kvällen ser jag honom prata med kompisar till mitt ex så jag glider fram och berättar om hans fail för grabbgänget. Än mer snopen blir han när han får reda på att jag är mitt ex, ex så att säga. De känner ju varandra. Victory! Och tre high five!










Ge mig regn och mörker!

Det är så groteskt ljust ute. Mitt psyke håller på att shutta down av sömnbrist. Först ljuset och sen en valp som gnolar just efter småtimmarna och då är det brådskande. Dagarna liksom smälter samman till ett enda förvirrat sorl och jag har svårt att skilja på vad jag drömt och vad som faktiskt hänt.

Jag träffade en tvättäkta kärring idag, (är ganska säker på att det var irl) ni vet en sån där som tagit bitterheten och konsten att vara omöjlig som sitt kall och njuter av att bestämma över andras öde. Hon berättade att kursen jag vill läsa i sommar minsann var totalt überstängd trots att man sagt till mig att komma på möte för att snacka om saken. Utöver vad jag sa ville hon se mina mail som bevis på att nån kallat dit mig. Just i mitt utlägg om hur dåligt jag tycker det är att de bett mig komma trots att kursen är totalt stängd för sena anmälningar dyker en annan dam upp och frågar om jag är jag och förklarar att det är henne jag ska prata med.

Hon kollar på mina betyg och säger (simsalabim) välkommen! "Vi har så mycket pengar nu så det är inga problem" citat, Damen. Jag får en tår i ögat och hämnden är ljuv när vi passerar kärringen och Damen beordrar henne att scanna in mina betyg, sådär nonchalant i förbifarten. Sen gick jag och köpte sushi och tryckte i mig den på balkongen för att fira.

Hämnden är ljuv i tanken i alla fall.

När Tiger brättar om sina drömslag för reportrarna tänker jag att om jag vore Elin hade jag kollat på klippen och sen härmat honom med en retarded-röst. Sådär som Lotto-Åke.



Måndag

Jag har bloggtorka. Ge mig någon dag så är jag back on track. Men jag kan ju meddela att i och med att det är måndag så träffas jag och en vän och tittar på vampyrer på tv. Sådär mysigt tonårigt.

Säpojogg

sju km i kostym och finpjucks. bra jobbat!

Angående Brudparet

Om monarkin kan man ju tycka vad man vill men titta på Victoria och Daniel! De är så älskvärda och mänskliga. Nej pensionera kungen och låt Sessan och Daniboy rula. De utgör ypperliga förebilder för alla unga i Sverige och världen.

ps. tänk om Vickan kunde köra utsläppt hår, hon är ju så snygg i det ds.

Torsdagens eskapad

Kommer ni ihåg min önskelista? Well, nu kan en sak strykas från den - tack vare min omtänksamma kille. 
Edit: Ni fattar väl att min kille är omtänksam även de gånger han inte ger mig en longboard?!

Com Hem

Mamma hatar allt vad teknik heter men vill ändå hänga med i svängarna. Önskemålet var snabbare bredband och att säga upp hemtelefonen och de onödiga digitalkanalerna. Enligt en sprätt på Com Hem igår får man inte som dotter säga upp något så idag bestämde vi att jag skulle låtsas vara mamma och fixa detta. Till saken hör att jag blir hemskt nervös när jag ska ljuga. Samtalet:


-Välkommen till Com Hem, vad kan jag hjälpa till med?

-Ja hejsan (medveten om att hon ser att jag är född 1946 på skärmen) jag vill avb...HAHAHAaaaaaaaa TV:n hahhahhaha

-Eh, ja hej?

-HAHAHaiiiiiiiihaihuhu, jag vill....hahhaha ta bort... Hahhaha

-Vad är det som är så kul?

-Åh förlåt, förlåt, (Nu börjar jag inse humorn i att hon antagligen kommer att tro att det här är nån sorts prank eftersom jag skrattar helt hysteriskt och förmodligen inte låter som sextifyra på rösten. När jag funderar lite till inser jag vilket fruktansvärt tråkigt prank det skulle vara, att säga upp en medelålders kvinnas digital-tv och hemtelefon och istället uppgradera hennes bredband. Ofantligt roligt tycker jag.)

Samtalet fortsätter ungefär såhär tills jag tillslut klämt ur mig vad jag vill och fått min vilja igenom.

-Men då så Anna, då får du ha en fortsatt trevlig dag då.

Plötsligt händer det!

Snabba svängar här. Från bajs till mat. Men sådana är vi!

I går använde jag kuljärnet för första gången! Jag har släpat med mig det där kuljärnet i 6 år nu. Från Örnsködsvik till Norrköping till Stockholm. Vägrat slänga det. Jag hade aldrig använt det, fram tills igår. Och nu hörni, nu har jag förstått dess tjusning och kommer nog att använda det flitigt i sommar!


Slutet på bajseran!

Malkin skiter äntligen fast! Även om korven kom akut och på mammas parkett blev jag lättad och plockade upp med en liten tår i ögat. Jag älskar den här lilla krabaten och det har gjort ont i hjärtat att inte kunna ge honom den vanliga maten utan vara tvungen att ge äckligt överkokt ris för konsistensens skull. Skitpartyt är förhoppningsvis slut och i morgon drar vi hem till Umeå.

Nu: jag vill självklart Malles bästa och gör allt en matte kan för att han ska vara frisk. Det utesluter dock inte att jag tycker att det är vidrigt att inte ha annat i huvudet än bajs. Så, det första jag ska göra när jag kommer hem är att lämpa av hunden hos sin Husse. Sen ska jag dra ut på en joggingtur och njuta av att vara helt tom i skallen. Tänk, jag ska dra ner på stan, fika i min ensamhet och tänka helt egna tankar. Nice!

Ja, jag letade igenom mamsens lådor och hittade en favoritbild jag ska posta så snart jag kommer hem till mitt älskade wlan.

Sonny o jonny i Washington D.C. 2003

Jag packade upp den sista flyttkartongen häromdagen. Den innehöll gamla fotoalbum. Jag passade givetvis på att fota av några bilder.


Sonny och Jonny träffades för första gången på en fest i Vienna. Vi körde tequilarace med vodka ist. för tequila, clementiner ist. för citron och socker ist. för salt. Jag råkade få med mig Jonnys väska hem så vi var tvugna att ses dagen efter, och på den vägen är det...


Det är klart att folk trodde att vi var rock stars! Och då ser man inte ens skorna på den här bilden...

Tillslut var det fina över och Jonny flyttade hem till Sverige. Det sög. Avskedet togs på Cheesecake Factory någonstans i Maryland.


Fotbolls VM vs Ullared

Jag älskar tv-program som alla karlar hatar. Typ Outsiders, Lyxfällan, Kvinnor som mördar, Extreme makeover, Efterlyst...

Jag gillar tanken att det man ser är totalt abnormt och urballat men ändå på riktigt. Det är liksom så spännande att fantisera om vilka diagnoser de har, vem i bekantskapskretsen de liknar och även att kittlas lite av den lilla igenkänningsfaktorn som nästan alltid infinner sig. Jag menar, nånstans är vi väl alla lite freaks på nåt sätt? Ja jag gillar verkligen att gotta mig i misären.

Nu när jag och vovven har semester och slappar hos mamma innebär det frosseri i trash-tv. Mamma somnar alltid kring nio. Hon lider av rls (restless leg syndrome). Hennes ena ben börjar pirra samma tid varje kväll. Då är hon tvungen att kasta sig i sängen. TV:n är alltså till vårt förfogande hela natta och vi är mäkta nöjda över att vi slipper fotbolls VM.

Sommaren

Nu har ju mitt engagemang i kläder i snart två månader sträckt sig till att innefatta kriterierna:

så lätt att dra på sig som möjligt
&
så lite fladder och frestelse för valpgaddar som möjligt

min lilla pojkes favoriter hittills är nämligen:

1. Min indiska sjal
2. Min bikerjacka
3. Mina skinnstövlar (allt i skinn förresten, även människohud)

Det här gör ju mig lite rådvill. Så Sonny, funkar svarta cykelbyxan med stortishan i Horan eller är det ba såå ute?
Jag är i allmän stilkris!
/ Slusken

What Style is to Nickle

Han får gärna bli min nya superduperbästis! Vi skulle sminka varandra hela dagarna. Framför allt så skulle vi kunna testa de allra senaste Sugarpill-produkterna!


Run run run

Jäjä. Det tar sig. Jag märker att jag får liiite bättre flås för varje dag, och det är ju bra. Grejjen är nämligen den att jag har noll grundkondition. Så jag antar att det gör att startsträckan blir lite längre.

Men nu undrar jag - hur gör man för att liksom orka springa (läs: jogga) längre och inte ge upp? Jag har fattat det där med intervaller. Men nej, det är inte min grej. Eller jo, det är ju så jag gör egentligen, men jag springer inte gärnet tills jag däckar för att sedan lunka lite lätt och återhämta mig för att sedan löpa tills jag kräks. Nej, jag liksom joggar tills benen inte orkar mer, sedan går jag så fort jag kan tills jag tror att jag återhämtat mig lite sedan joggar jag igen och så håller jag på. Gör jag rätt? Gör jag fel? Hjälp!

Här är midjeväskan förresten! (Nej, jag har inte på mig den då jag springer. Det vore ju typ hur puckat som helst.)
Tittar man riktigt noga kan man se mina splitternya neonoreanga spetscykelbrallor under jeanshortsen!

Inget nytt under solen

...det här med att krascha vinpavor. Sonny, du slängde ju min flarra i golvet inne hos nån stackars kioskägare i Stockholm när vi var och hälsade på Max. Sen drog jag på Stureplan och du på Söder eftersom vi ansåg att den andras alternativ bara unnehöll idioter.

Orutinerat.

Idag var jag på Systembolaget för att köpa lite finvin. Jo jo. Dyrt ska det va. Så bestämmer jag mig för en flaska och slänger den i golvet. Krasch och skvätt. Först då jag lämnat butiken inser att jag ju skulle ha tagit en bild på det hela för att lägga ut i bloggen. Jag menar - det är väl så man gör om man har blogg? Jaja, jag har inte fått in bloggflowet än. Och så skriver jag några extra ord bara för att fylla ut raden. Jonny vill ju ha vänsterställd text.

Hon har lyckats - igen.

Lady Gagas Alejandro känns fortfarande som en mix av Madonnas La Isla Bonita och ABBAs Fernando.
Men det är videon, den här gången också. Grattis!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Bara en sak till...

Brödtexten måste återgå till sitt rätta tillstånd dvs slickad mot vänsterkant. Annars utvecklar jag astma. Snyggt ord nr 3. Astma

Iphonebesväret

Jo, jag glömde. Finns det ingen blogg.se app? Det suger att tvingas göra manuella radbrytningar. Hallå blogg.se kirra detta eller informera mig om någon annan lösning. Det här håller ju inte.

Iphonebesvär och bortavarande

Jag är hemma i Dalarna och lattjar med familj, vänner, hundar och papegojor. There's where I am. I morgon ska jag på systersonens studentskiva. Lillfisen är stor! Jag hajar ingenting... Det var ju igår han blott två år gammal blev kär i min kompis Maria och bestämde sig att impa på henne med persisk dans. Och det var ju nyss han bankade sönder min och Roberts låtsasbutik och sen gick till mamma och berättade med stor trovärdighet i ögonen att vi minsann slagit honom. Nu är han en snygg karl närmare två meter med Ralph Lauren-kostym och jobb. För att återgå till ämnet, jag återkommer på en dag eller så...

Bringin' the 80's back.

Jag har börjat jogga. Japp. Så är det. Jag passar på att utforska Kungsholmen samtidigt. Jag gillart!

Ungefär lika fräscht som monarkin.

Agnes Carlsson och Björn Skifs ska alltså sjunga ihop på Prinsessbröllopet. Oväntat? Ja. Mysigt? Nej, helst inte.
Men den största förvirringen är nog ändå Björn Skifs i Beyoncé-stil.

Björn Skiffs och Anges

Några säsonger för sent.

Jag trotsade sommarens köpförbud och köpte en välbehövlig midjeväska idag. Jag kände mig supernöjd, tills jag kom hem och nu ska lägga en bild på den här på bloggen, och inser att den inte finns på lindex hemsida. Jag googlar runt på bloggar och börjar sakta men säkert också inse att midjeväskan är soooo 2008.

Jag kommer att bära min väska ändå. För jag gillar den.

Vad säger ni, är midjeväskans tid ännu en gång över?

Jag gör kväll nu.

Nu har jag lekt klart med bloggen för ikväll. I morgon ska jag på ett möte och snacka höstens jobb.
God natt.

Med eller utan bakgrundsfärg på rubriken?

Ja ni fattar va, jag tänker att det ska se ut om på kassettbandet, men...
Edit: Och i så fall. Läppblått eller tejprosa?
Edit igen: Vi kör på rosa till att börja med.


Det här med webbdesign.

Jag är egentligen inte alls så mycket för centrerad text eller symetri i design. Men nu då jag sitter och pillar med bloggen (som Jonny f.ö. är bra mycket bättre på) så inser jag att jag att rubrikerna ju måste vara centrerade om inläggen ska vara så breda. Och de vill jag ju att de ska vara. Det blir ju snyggare med foton då.

Note to self: bara liggande bilder from now on.

Anyways, om nu rubriken är centrerad måste väl brödtexten också vara det va? Ja. Vi säger så. I nuläget i alla fall.

Ursäkta röran...

Vi bygger faktiskt om!

Life's good.


Snygga ord:

1. Kuwait 2. Glock , to be continued

blandad kompott hittad på mitt usb, fritt för tolkning. varsågod.











































































2002

Det är synd att digitalkameran inte var uppfunnen då jag och Jonny bodde i D.C. Då hade vi kunnat lägga upp massor av foton från alla våra limmoturer och "ma gawd, folk måste tro att vi är kändisar"-utsmyckningar. Och eftersom scannern är lite so last century så.. ja, ni fattar.

När jag snackade med Frasier...


Tänkte dra en gammal staterna-historia efter att ha diskuterat starstruckness. Den är inte intern utan väldigt relevant. Jag brukar nämligen vinna kändis-spotting-tävlingar med den här.

Jag befann mig för tillfället i Georgetown, Washington DC tillsammans med Em. Efter vår shoppingrunda skulle vi fika på Dean & DeLuca hade vi tänkt så glada i hågen strosade vi ditåt när vi ser en limmo köra upp bredvid oss. Ut hoppar självaste Frasier och svänger ihop en sittvagn och trollar ner ungen i den. Jag petar på Em och försöker diskret och obrytt slökolla (stirra utan att han ser) på karln när vi passerar. Em försöker att vara lika obrydd när vi märker att han tagit rygg på oss och förmodligen också ska fika på D&DL. Jag sliter vant i dörrhandtaget men det är låst! Em trycker på dörren. Fortfarande låst! Trots att det sitter fullt med kunder och smaskar på delikatesser därinne. Plötsligt hör vi en bekant röst bakom oss.

-Excuse me ladies!

Och så pekar han runt hörnet där hela cafésidan är öppen.

-Oh... svarade jag. Thank you!

Och sen minns jag inget mer...



Hej igen Frasier!


I'm cursed by Heidi Montag!

Jag skulle visa den här sjukt dåliga videon och håna lite:




...när jag upptäcker att jag minsann får betala för min sarkasm:


Hittat på universitetets anslagstavla...


Jag vet inte men luktar det inte lite google-translate om detta?


Sånt som jag verkligen vill ha. Som jag kommer på nu. Jag kan ha ändrat mig imorn.


1. Fyllda läppar. Inte som Kissie. Nej nej. Bara lite diskret. Ja, lite sådär... fluffigt.

2. En stor och snygg och ny sminkväska i plus size. Just like me.

3. New York. Hela dan varje dag året om. Helst. Med Jonny såklart.

4. En lång bräda som jag kan utforska Stockholms parker med i sommar (och impa på killar och tjejer och sånt).

Har ni sett vad Jonny vill ha?


Soo Sonny style.

Nej, ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att golf nog inte är min grej. Därför att:

- Mitt psyke skulle inte palla det.
- Jag passar inte i piké.
- Jag är vänsterhänt och allt blir mycket krångligare då.

Istället ska jag nog satsa på det där med longboard i sommar. Lite av en dröm, måste jag erkänna. Allt som består av en form av planka där man ska ha båda fötterna på är min grej. Därför att:

- Det är coolt, och jag är cool.
- Jag passar inte i piké.
- Det spelar ingen roll att jag är vänsterhänt.

Det är bara det att grejjen med att börja med golf var att jag och sambon skulle hitta ett gemensamt intresse som vi kan spendera helgerna med. Saken är bara den att han tydligt deklarerat att han inte har någon som helst intresse i att förflytta sig med longboard. Han förstår inte grejjen. Han kommer därför aldrig ens överväga att prova. Han är sån, min sambo.


Därför att jag inte har tillräckligt med svordomar Sonny!


Det är hemskt att stå där ovanför bollen nervös och lite spänd med gubbflin till publik för att sen slå ut en riktig slice (major högerskruvad miss, Sonny) rakt in i första dungen. Med mitt omogna golfpsyke betyder det att jag tappert går till bollen och tänker positiva tankar, spottar i nävarna och tänker snarlikt AA:s motto "ett slag i taget".

So far, so good. Tar upp en järnsexa för att rädda Adde från monstret jag vet finns därinne. Svingar ett Björn Borg varpå bollen hamnar i den enda lerkleten som finns på fairway. Då får man fri dropp och får lägesförbättra ett scorekort upplyser Adde mig om. I mitt uppstressade själv är det rena rama grekiskan och jag tittar på honom med "prata svenska-blicken". Jahapp, spott i näven igen med bollen på en perfekt gräsplätt. Björn Borg och Hej Farbror Bunker! Och Hej Fröken Vatten och Miss Dike och Herr Skog och Mr Hål och Mrs Myrstack och ja, du fattar...

Sådär fortsätter vi, hela rundan. Och jag är tyst. Jag biter slamsor av kött ur kinden och tänker att aldrig mer, aldrig mer ska jag röra en klubba.

Sonny, det krävs mycket psyke för att lära sig spela golf! Men när det går bra blir man så jädra stolt att det jobbiga känns så avlägset att man vill prova igen och igen. Ja lite som med det där att föda barn... (Har jag hört)

Min blygsamma lilla lista på saker jag verkligen vill ha:

  • Imac med 27 tums skärm
  • Wacom ritbord Cintiq 21UX
  • Mizuno JPX E500 Driver
  • Triumph Speed Triple (jetblack)
  • Acnes nya pjucks
  • När jag ändå håller på kan ja ta ett par Pistols till hösten
  • 7 for all mankind klassiska blåbyxor
  • Givenchys Phenomen'Eyes mascara med urflippad borste
  • Leila Lindholm (fast bara när sambon är borta eftersom hon är så karismatisk och snygg att jag annars skulle bli svartsjuk)
  • Personlig tränare (på grund av att Leilas bullar fastnat på mina lår)

Varför, Jonny? Varför?

Det ryktas om att Jonny hatar golf och att golf hatar Jonny. Why? Tell me why! Jag vill veta innan jag kastar mig in i det själv, med de ärvda klubborna från golfproffset vi köpte läggan av.

Ja, sjukt jobbigt med hålen.

Hål i E4:an i centrala Umeå

Känner du dig otrygg på stadens gator?

Du ska i alla fall vara glad att du inte hänger på Guatemalas gator så ofta.

Edit: Jag var faktiskt flera timmar före aftonbladet.se...

RSS 2.0