Apropå hämnden, att den är ljuv och att det är fasligt skönt att påpeka sin touché för någon:



Jag och en kompis var ute och roade oss för några år sen när två snubbar kommer fram. Snubbe 1 presenterar sig. Han är väldigt trevlig. Snubbe 2 håller en öl och ser på oss som om vi vore nåt insläpat.

Snubbe 1:

-Jaha, vad sysslar ni med då...yadda yadda...

Jag och Kompis:

-Jo, nä men vi sysslar med det och det (jag förklarar att jag jobbar i sportbutik)

Snubbe 1:

-Prat, prat, prat (måstefraserna)

Jag och Kompis:

-Prat, prat, prat (pliktskyldigt)

Plötsligt presenterar Snubbe 1 sin vän för oss.

Snubbe 2 (kollar in mig uppifrån och ner och rynkar på näsan):

-Jahaaa, jobbar du i sportbutik?

(Vid presentationen och granskandet ringer mina varningsklockor men jag låter honom hållas)

Jag:

-Ja, det gör jag.

Snubbe 2:

-Är inte det lite töntigt?

Jag:

-Nä, hurså?

Snubbe 2:

-Men du vill väl egentligen inte jobba där?

Jag:

-Jag trivs jättebra på mitt jobb.

Snubbe 2:

-Fast du vill väl egentligen jobba på ett lite mer edgy ställe, nån cool klädbutik? På sportbutik jobbar ju bara friluftstöntar som åker längskidor?

Jag (nu är jag säker och är nyfiken vart det bär hän):

-Det är ju det bästa som finns, tänk att dra på sig skidorna en solig vinterdag...

Snubbe 2:

-Hurhmpf.... (åtföljt av tystnad)

Några minuter passerar, jag lutar mig fram mot hans bortvända ansikte och frågar:

-Har du läst Spelet?

Han kollar chockat upp på mig och tror att han hört fel. Jag flinar gott.

Snubbe 2:

-Eh, har du?

Jag och kompisen struttar iväg. Senare under kvällen ser jag honom prata med kompisar till mitt ex så jag glider fram och berättar om hans fail för grabbgänget. Än mer snopen blir han när han får reda på att jag är mitt ex, ex så att säga. De känner ju varandra. Victory! Och tre high five!

Det är så groteskt ljust ute. Mitt psyke håller på att shutta down av sömnbrist. Först ljuset och sen en valp som gnolar just efter småtimmarna och då är det brådskande. Dagarna liksom smälter samman till ett enda förvirrat sorl och jag har svårt att skilja på vad jag drömt och vad som faktiskt hänt.

Jag träffade en tvättäkta kärring idag, (är ganska säker på att det var irl) ni vet en sån där som tagit bitterheten och konsten att vara omöjlig som sitt kall och njuter av att bestämma över andras öde. Hon berättade att kursen jag vill läsa i sommar minsann var totalt überstängd trots att man sagt till mig att komma på möte för att snacka om saken. Utöver vad jag sa ville hon se mina mail som bevis på att nån kallat dit mig. Just i mitt utlägg om hur dåligt jag tycker det är att de bett mig komma trots att kursen är totalt stängd för sena anmälningar dyker en annan dam upp och frågar om jag är jag och förklarar att det är henne jag ska prata med.

Hon kollar på mina betyg och säger (simsalabim) välkommen! "Vi har så mycket pengar nu så det är inga problem" citat, Damen. Jag får en tår i ögat och hämnden är ljuv när vi passerar kärringen och Damen beordrar henne att scanna in mina betyg, sådär nonchalant i förbifarten. Sen gick jag och köpte sushi och tryckte i mig den på balkongen för att fira.

Hämnden är ljuv i tanken i alla fall.

När Tiger brättar om sina drömslag för reportrarna tänker jag att om jag vore Elin hade jag kollat på klippen och sen härmat honom med en retarded-röst. Sådär som Lotto-Åke.

sju km i kostym och finpjucks. bra jobbat!

Om monarkin kan man ju tycka vad man vill men titta på Victoria och Daniel! De är så älskvärda och mänskliga. Nej pensionera kungen och låt Sessan och Daniboy rula. De utgör ypperliga förebilder för alla unga i Sverige och världen.

ps. tänk om Vickan kunde köra utsläppt hår, hon är ju så snygg i det ds.

Mamma hatar allt vad teknik heter men vill ändå hänga med i svängarna. Önskemålet var snabbare bredband och att säga upp hemtelefonen och de onödiga digitalkanalerna. Enligt en sprätt på Com Hem igår får man inte som dotter säga upp något så idag bestämde vi att jag skulle låtsas vara mamma och fixa detta. Till saken hör att jag blir hemskt nervös när jag ska ljuga. Samtalet:


-Välkommen till Com Hem, vad kan jag hjälpa till med?

-Ja hejsan (medveten om att hon ser att jag är född 1946 på skärmen) jag vill avb...HAHAHAaaaaaaaa TV:n hahhahhaha

-Eh, ja hej?

-HAHAHaiiiiiiiihaihuhu, jag vill....hahhaha ta bort... Hahhaha

-Vad är det som är så kul?

-Åh förlåt, förlåt, (Nu börjar jag inse humorn i att hon antagligen kommer att tro att det här är nån sorts prank eftersom jag skrattar helt hysteriskt och förmodligen inte låter som sextifyra på rösten. När jag funderar lite till inser jag vilket fruktansvärt tråkigt prank det skulle vara, att säga upp en medelålders kvinnas digital-tv och hemtelefon och istället uppgradera hennes bredband. Ofantligt roligt tycker jag.)

Samtalet fortsätter ungefär såhär tills jag tillslut klämt ur mig vad jag vill och fått min vilja igenom.

-Men då så Anna, då får du ha en fortsatt trevlig dag då.

Malkin skiter äntligen fast! Även om korven kom akut och på mammas parkett blev jag lättad och plockade upp med en liten tår i ögat. Jag älskar den här lilla krabaten och det har gjort ont i hjärtat att inte kunna ge honom den vanliga maten utan vara tvungen att ge äckligt överkokt ris för konsistensens skull. Skitpartyt är förhoppningsvis slut och i morgon drar vi hem till Umeå.

Nu: jag vill självklart Malles bästa och gör allt en matte kan för att han ska vara frisk. Det utesluter dock inte att jag tycker att det är vidrigt att inte ha annat i huvudet än bajs. Så, det första jag ska göra när jag kommer hem är att lämpa av hunden hos sin Husse. Sen ska jag dra ut på en joggingtur och njuta av att vara helt tom i skallen. Tänk, jag ska dra ner på stan, fika i min ensamhet och tänka helt egna tankar. Nice!

Ja, jag letade igenom mamsens lådor och hittade en favoritbild jag ska posta så snart jag kommer hem till mitt älskade wlan.

Jag älskar tv-program som alla karlar hatar. Typ Outsiders, Lyxfällan, Kvinnor som mördar, Extreme makeover, Efterlyst...

Jag gillar tanken att det man ser är totalt abnormt och urballat men ändå på riktigt. Det är liksom så spännande att fantisera om vilka diagnoser de har, vem i bekantskapskretsen de liknar och även att kittlas lite av den lilla igenkänningsfaktorn som nästan alltid infinner sig. Jag menar, nånstans är vi väl alla lite freaks på nåt sätt? Ja jag gillar verkligen att gotta mig i misären.

Nu när jag och vovven har semester och slappar hos mamma innebär det frosseri i trash-tv. Mamma somnar alltid kring nio. Hon lider av rls (restless leg syndrome). Hennes ena ben börjar pirra samma tid varje kväll. Då är hon tvungen att kasta sig i sängen. TV:n är alltså till vårt förfogande hela natta och vi är mäkta nöjda över att vi slipper fotbolls VM.

Nu har ju mitt engagemang i kläder i snart två månader sträckt sig till att innefatta kriterierna:

så lätt att dra på sig som möjligt
&
så lite fladder och frestelse för valpgaddar som möjligt

min lilla pojkes favoriter hittills är nämligen:

1. Min indiska sjal
2. Min bikerjacka
3. Mina skinnstövlar (allt i skinn förresten, även människohud)

Det här gör ju mig lite rådvill. Så Sonny, funkar svarta cykelbyxan med stortishan i Horan eller är det ba såå ute?
Jag är i allmän stilkris!
/ Slusken

...det här med att krascha vinpavor. Sonny, du slängde ju min flarra i golvet inne hos nån stackars kioskägare i Stockholm när vi var och hälsade på Max. Sen drog jag på Stureplan och du på Söder eftersom vi ansåg att den andras alternativ bara unnehöll idioter.

Brödtexten måste återgå till sitt rätta tillstånd dvs slickad mot vänsterkant. Annars utvecklar jag astma. Snyggt ord nr 3. Astma

Jo, jag glömde. Finns det ingen blogg.se app? Det suger att tvingas göra manuella radbrytningar. Hallå blogg.se kirra detta eller informera mig om någon annan lösning. Det här håller ju inte.

Jag är hemma i Dalarna och lattjar med familj, vänner, hundar och papegojor. There's where I am. I morgon ska jag på systersonens studentskiva. Lillfisen är stor! Jag hajar ingenting... Det var ju igår han blott två år gammal blev kär i min kompis Maria och bestämde sig att impa på henne med persisk dans. Och det var ju nyss han bankade sönder min och Roberts låtsasbutik och sen gick till mamma och berättade med stor trovärdighet i ögonen att vi minsann slagit honom. Nu är han en snygg karl närmare två meter med Ralph Lauren-kostym och jobb. För att återgå till ämnet, jag återkommer på en dag eller så...

1. Kuwait 2. Glock , to be continued

Tänkte dra en gammal staterna-historia efter att ha diskuterat starstruckness. Den är inte intern utan väldigt relevant. Jag brukar nämligen vinna kändis-spotting-tävlingar med den här.

Jag befann mig för tillfället i Georgetown, Washington DC tillsammans med Em. Efter vår shoppingrunda skulle vi fika på Dean & DeLuca hade vi tänkt så glada i hågen strosade vi ditåt när vi ser en limmo köra upp bredvid oss. Ut hoppar självaste Frasier och svänger ihop en sittvagn och trollar ner ungen i den. Jag petar på Em och försöker diskret och obrytt slökolla (stirra utan att han ser) på karln när vi passerar. Em försöker att vara lika obrydd när vi märker att han tagit rygg på oss och förmodligen också ska fika på D&DL. Jag sliter vant i dörrhandtaget men det är låst! Em trycker på dörren. Fortfarande låst! Trots att det sitter fullt med kunder och smaskar på delikatesser därinne. Plötsligt hör vi en bekant röst bakom oss.

-Excuse me ladies!

Och så pekar han runt hörnet där hela cafésidan är öppen.

-Oh... svarade jag. Thank you!

Och sen minns jag inget mer...



Hej igen Frasier!

Jag skulle visa den här sjukt dåliga videon och håna lite:




...när jag upptäcker att jag minsann får betala för min sarkasm:

Jag vet inte men luktar det inte lite google-translate om detta?

Det är hemskt att stå där ovanför bollen nervös och lite spänd med gubbflin till publik för att sen slå ut en riktig slice (major högerskruvad miss, Sonny) rakt in i första dungen. Med mitt omogna golfpsyke betyder det att jag tappert går till bollen och tänker positiva tankar, spottar i nävarna och tänker snarlikt AA:s motto "ett slag i taget".

So far, so good. Tar upp en järnsexa för att rädda Adde från monstret jag vet finns därinne. Svingar ett Björn Borg varpå bollen hamnar i den enda lerkleten som finns på fairway. Då får man fri dropp och får lägesförbättra ett scorekort upplyser Adde mig om. I mitt uppstressade själv är det rena rama grekiskan och jag tittar på honom med "prata svenska-blicken". Jahapp, spott i näven igen med bollen på en perfekt gräsplätt. Björn Borg och Hej Farbror Bunker! Och Hej Fröken Vatten och Miss Dike och Herr Skog och Mr Hål och Mrs Myrstack och ja, du fattar...

Sådär fortsätter vi, hela rundan. Och jag är tyst. Jag biter slamsor av kött ur kinden och tänker att aldrig mer, aldrig mer ska jag röra en klubba.

Sonny, det krävs mycket psyke för att lära sig spela golf! Men när det går bra blir man så jädra stolt att det jobbiga känns så avlägset att man vill prova igen och igen. Ja lite som med det där att föda barn... (Har jag hört)

• Imac med 27 tums skärm

• Wacom ritbord Cintiq 21UX

• Mizuno JPX E500 Driver

• Triumph Speed Triple (jetblack)

• Acnes nya pjucks

• När jag ändå håller på kan ja ta ett par Pistols till hösten

• 7 for all mankind klassiska blåbyxor

• Givenchys Phenomen'Eyes mascara med urflippad borste

• Leila Lindholm (fast bara när sambon är borta eftersom hon är så karismatisk och snygg att jag annars skulle bli svartsjuk)

• Personlig tränare (på grund av att Leilas bullar fastnat på mina lår)